Ägg, påskkärringar och fjädrar åker åter ner i någon låda. Påsken är över lika snabbt som den kom......  Jag behöver tack och lov inte plocka bort något pynt. Känns helt meningslöst att pynta när kidsen ändå inte är hemma. Tomheten man har alla dessa högtider utan sina barn är en enda lång transportsträcka. För mig är påsken den värsta! Kanske beror det på att jag haft lyckan att ha mina barn på julafton varje år (dock blir det ändring på det nu 2016), kanske beror det på att det var strax efter vår årliga resa till fjällen "blixten kom från en klar himmel", men det som ändå känns tuffast är att inte få åka med "sin familj" på vår tradition. Fjällenresan var något vi gjorde till vårt! Det gör ont i mig att inte få se mina barns utveckling när det stormar ner för backarna, att sätta liften på rätt plats, att inte få plocka upp ostmackor, korv på termos och varm choklad, att missa halva tiden av mina barns uppväxt. Påsken har med andra ord varit tuff trots att jag umgåtts med familj och vänner, men så fort tystnaden lagt sig har jag börjat att grubbla. I boken, som jag tänkt skriva positiva saker, lyser blanka blad mot mig. Jag har inte "orkat" skriva trots att jag vet att jag lätt kunna pränta ner minst 5 positiva saker varje dag hela helgen. Plötsligt känns det som jag är tillbaka på "ruta ett"! Här vill jag ju inte vara!!!

Utanför fönstret hänger tunga, grå regnmoln. Ibland lyckas solens strålar ta sig igenom och jag kan inte låta bli att dra en parallell med mig själv. Det är så jag är just nu, som ett stort grått moln, men så ibland lyckas jag ta fram ljuset precis som förr då jag sällan "stötte på" de tunga grå molnen, då jag i alla lägen hittade ljuset. Det är dit jag skall!!! Jag undrar ofta hur en person som jag kunde hamna här, men så får jag en påminnelse av någon klok person som kan vara en arbetsterapeut, en vän eller en författare och plötsligt inser jag vad jag måste börja ändra på. Om jag bara hade tänkt detta innan så hade jag sluppit den här kampen ut ur "träsket", för det känns som ett träsk. Jag kämpar och går, men ändå sjunker jag ner. Om jag ändå inte "sprungit" så länge, utan vilat ibland, andats och levt i nuet. Om jag inte haft tusen "bollar i luften" samtidigt.....om, om, om...... Dags att släppa OM! Det tjänar ingen nytta till att se tillbaka, men jag hoppas jag lär av mina misstag.........så nu öppnar jag den blanka boken och börjar fylla på med positiva saker......tvättkorgen är tom, meddelande från en vän som skall svaras på, 2 timmars samtal med en av de bästa vännerna, samtal från mina älskade ungar.........och än är inte dagen slut  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

......så sitter jag här framför dator och även jag har blivit en bloggare. Varför kan man undra. Jag har nog insett att mitt behov av att skriva är stort. Att ta papper och penna för att skriva till sig själv kan uppfylla mina behov också, men jag ve...